Ett uppslagsverk om Dalahästar framtaget av Göran Samuelsson, Siv Samuelsson och Johan Nordström © 2010 - 2015. Allt material är skyddat enligt upphovsrättslagen och får inte användas utan medgivande från upphovsrättshavarna.
Skillnad mellan versioner av "Familjen Nisser"
Goran (diskussion | bidrag) |
Goran (diskussion | bidrag) |
||
Rad 3: | Rad 3: | ||
|} | |} | ||
[[Image:collage_vita_Nisser.jpg|thumb|500px|right| | [[Image:collage_vita_Nisser.jpg|thumb|500px|right|Äldre Nisser-hästar <ref>Egen bild</ref>]] | ||
'''Familjen Nisser''' Vattnäs | '''Familjen Nisser''' Vattnäs | ||
Versionen från 18 mars 2010 kl. 08.51
Navigering – Dalahästen | Byar/krusare/snidare | Familjen Nisser |
Familjen Nisser Vattnäs
Lars Nisser (1875-1948)
Biografi
Hans ursprungliga namn var Lars Lars Andersson.Gårdsnamnet Lars kommer från Larsgården i Vattnäs. Lars tog sig namnet Nisser år 1901. År 1902 gifte sig Lars Nisser med Besslars Karin Falk”Mor Nisser” (1883-1947) från Bergkarlås De bosatte sig i Besslarsgården ( svärgården) i Bergkarlås 1903. Karins morfar var den omtalade Vik Olof Hansson (1819-1885) Bergkarlås. Lars Nisser med familjen flyttade 1908 till Larsgården i Vattnäs.Där bodde då ännu fadern Anders Matsson och en syster. På Lars Nissers sida hade man i generationer tillbaka både täljt och krusat trähästar. Det bör då ha varit antingen på Lars fars eller mors sida, Lars Anders Matsson f. 1842 och Karin Andersdotter f. 1836. Lars var en duktig snidare sedan unga år och han kunde även krusningens konst. Han var verksam i Larsgården hela livet ut.
Lars ”Nisser far” och ”Nisser mor” fick tre barn:
- Sonen Anders Nisser (1900–1971) Täljare och krusare. Hans son Oskar Nisser
- Dottern Anna Nisser (1902–1937) Krusare. Hennes son Tysk Elis Matsson
- Dottern Hilma Nisser (1907–1975) Krusare
"Hela familjen Nisser: far, mor, son, dotter och barnbarn har konstnärliga anlag och deras livliga färgfantasi skrudar snabbt den ena dalhästen efter den andra med blommiga sadlar, rosiga munderingar och en liten lustig svanskladd. De ha samma frodiga färgglädje och naiva konturer som de gamla dalmålningarnas hästar – just sådan såg säkert den springare ut efter vilken Karlfeldt lät profeten Elia åka upp ’till himmelens land i en kärra så blänkade ny’" [2]
Nisserfamiljen i Larsgården, var kärnpunkten för dalahästtillverkningen i början av 1900-talet. Allteftersom efterfrågan ökade blev det svårt att hinna med snidningen. Familjen hade ju också åkrar och skogar att sköta. Det var ofta under de långa höst och vinterkvällarna man samlades för att gemensamt i byn, snida trähästar.Man måste därför också köpa in omålade trähästar från kringliggande byar bl.a Bergkarlås, från snidare såsom Majt Jerk , Erik Svensk d.ä och d.y Tråg Matts.
En annan snidare var också Lars Anders Gustaf Persson (sedermera gift med dottern Hilma Nisser) Eftersom det behövdes mångdubbelt fler snidare än krusare så fanns säkerligen många fler i byarna runt omkring som skaffade sig en biinkomst genom att snida hästar åt Nissers.
Efterfrågan var så stor 1939 att man då fick ta hjälp av bandsåg för att snabbare ta fram ämnen till trähästarna. Enligt utsago så skall vid ett tillfälle, 2)Gerda Boethius ha sagt sig vilja ”säga upp bekantskapen” med Nissers om de började använda bandsåg vid tillverkningen. Hon ansåg då att det inte längre skulle vara ett äkta hantverk.
Man började även cirka 1937 att lacka hästarna för bättre hållbarhet.
Familjen Nisser tillverkade inte bara dalahästar utan snidade och krusade även tuppar, grisar, fåglar, duvor, ljusstakar lampor och sovelfat m.m. Tuppar och grisar började man med omkring 1920. Dessutom krusade man även inlämnade allmogealster från andra snidare.
Referenser
Andra källor
- Ann Marie Rådström, Dalahästen, Gidlunds Bokförlag, Hedemora 1991