Ett uppslagsverk om Dalahästar framtaget av Göran Samuelsson, Siv Samuelsson och Johan Nordström © 2010 - 2015. Allt material är skyddat enligt upphovsrättslagen och får inte användas utan medgivande från upphovsrättshavarna.

Bergkarlås

Från Dalahästen - en kulturskatt
Hoppa till: navigering, sök
Navigering  –  Dalahästen  |  Byar/krusare/snidare  |  Bergkarlås
Bergkarlås, Mora, tidigt 1900 tal



Bergkarlås

Historik

Ann-Sofi Schotte-Frödin skriver i Dalarnas Hembygdsbok 1939:

" De tre morabyarna Vattnäs, Bergkarlås och Risa bilda ett litet område för sig, som utgör kärnområdet för trähästtillverkningen. Traditionen kan emellertid ej utpeka, i vilken av de nämnda byarna tillverkningen börjat. H.E. Mattsson förmodar, att Bergkarlås "gått före", men detta beror troligen på att denna by länge varit den ledande tillverkningsorten. Han tillägger dock, att dessa byar voro så nära förbundna med varandra att vad som intresserade en av byarna, överfördes med det snaraste till de båda andra." 2)

En av de mest omtalade är Vik Olof Hansson (1819–1885) Besslarsgården,som såg möjligheten att snida trähästar för sitt levebröd. Träsnideriet bland byborna i Bergkarlås hade dock pågått i flera generationer. Vik Olof ville nu krusa sina hästar och kontaktade då Stikå Erik Hansson (1823-1897) i grannbyn Risa. (Stikå Erik emigrerade 1887 till USA.)

”Stil skulle det vara på hans hästar, vackrare och grannare skulle de bli än alla andras.Så kom det sig att han vände sig till Stikå Erik, krymplingen, som hasade sig över stuggolvet på sina händer. Han hade ”gåvan”.Körkmålningar och bonader och skåp kunde Stikå Erik trolla fram som ingen annan. Han skulle väl vara karl till att fundera ut den grannaste krusningen? Den ofärdige bondemålaren lät Nordfjordingen, den härdiga lilla norskhästen stå modell.Han tog hans kraftiga, renskurna halsprofil och vackra lilla huvud, han tog hans trinda kropp. Men när han skulle göra krusningen,tyckte han att inte ens de gamla klövjesadlarnas invecklade motiv var fint nog. Kanske låg det också långt djupare till? Själv, skulle han, fattiga människa, aldrig få rida,men i drömmens värld drog han med i processionerna i lövhyddohögtid. Och hästen var prydd med grannaste chabrak och alla sarons fagraste liljor.Så sirade han den käcka lilla leksakshästen.De guldglänsande fuxarna, de skimrande apelkastade fålarna gav honom iden till färgvalet” 3)

Vik Olof lyckades försörja hela familjen med sin trähästtillverkning och dottern Kerstin (1849-1899) deltog också som både snidare och duktig krusare. Även hennes lillebror Anders (f.1860) snidade trähästar före militärtjänstgöringen.

Dottern Kerstin var den som förde kunskapen vidare till sin dotter Besslars Karin (1883-1947) ,gift Nisser, som började krusa redan när hon gick i småskolan, omkring 1890. Karin krusade trähästar i byn Bergkarlås under hela sin uppväxt och även efter giftermålet, fram till 1908. Även Kerstins son Olof Falk (1885-1948) lärde sig hantverket att snida och krusa hästar. En äldre broder till Olof och Karin, Vik Anders Olsson f.1877, deltog troligtvis också i tillverkningen.

Dottern Besslars Karin Falk ”Mor Nisser” blev senare den som förde traditionen vidare. Hon blev 1902 gift med Lars Nisser från Larsgården i Vattnäs. Familjen bodde i Bergkarlås fram till 1908 då de flyttade till svärfarsgården i Vattnäs.

Olof Falk (1885-1948)

Han började tillverka hästar då han var bosatt i Bergkarlås. Flyttade sedermera till Mariestad,Skaraborgs Län, Västergötland där han forsatte tillverkningen på fritiden.


Snidare

I slutet av 1800 talet snidades trähästar i nästan varje gård i Bergkarlås.

Tråg Matts Pettersson (1864-1911) var en annan omtalad snidare som började snida trähästar troligen runt 1880 och hade det som sitt levebröd.


Övriga tillverkare av trähästar som nämnts i byn:

  • Rytter Mats Matsson (1829-1907) Snidare
  • Holknekt Olof Andersson (1836-1912) Snidare o. krusare
  • Toms Anders Hansson (1845-1923) Snidare
  • Burtus Hans Matsson (1851-1927) Snidare
  • H.E. Mattsson ( handlare) (1861-1941) Snidare
  • samt H.E. Mattssons broder, Snidare
  • Säbben Per Andersson (1861-1927) Snidare o. krusare
  • Tråg Matts Holknekt Pettersson (1864-1911) Snidare
  • Erik Svensk d.ä. (1865-1957) Snidare
  • Bud Anders Matsson (1878-1956) Snidare
  • Lars-Erik Andersson (Majt Jerk)(1884-1972) Snidare
  • Erik Svensk d.y. (1903-1973) Snidare
  • Stikå Vilhelm Andersson (1906-1990) Snidare
  • Tysk Erik Eriksson f. i Risa (1907-1987) Snidare
  • Toms Karl Hansson (1909–1984) Snidare


1939 var det inte många snidare verksamma i Bergkarlås men Erik Svensk d.ä (1865–1957) och Majt Jerk (1884–1972) snidade fortfarande trähästar. Båda dessa sålde sina hästar i huvudsak till familjen Nisser i Vattnäs.

"Majt Jerk" bosatte sig i vuxen ålder i fäboden Daddbodarna, 2 mil nordöst om Bergkarlås. Där täljde han sina trähästar ofta i sällskap med andra snidare. Ett kännetecken på hans snidning var att frambenen pekade isär.

"Majt Jerk" vid fädboden i Daddbo [1]
"Majt Jerk" och Erik Svensk d.y. i arbetstagen[2]





Referenser

  1. Tommy Rytter:Barnbarns barn till Rytter Olof Matsson
  2. Kerstin Nisser
  • 2) Ann-Sofi Schotte-Frödin Dalarnas Hembygdsbok 1939.
  • 3) Veckojournalen 1939 nr.14. Artikel signerad H.V.-n. Svensk hästexport till USA
  • Eget bildmaterial


Andra källor

  • Anne Marie Rådström, Dalahästen, Gidlunds Bokförlag, Hedemora 1991