Ett uppslagsverk om Dalahästar framtaget av Göran Samuelsson, Siv Samuelsson och Johan Nordström © 2010 - 2015. Allt material är skyddat enligt upphovsrättslagen och får inte användas utan medgivande från upphovsrättshavarna.
Skillnad mellan versioner av "Min bakgrund"
Goran (diskussion | bidrag) |
Goran (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 10: | Rad 10: | ||
</div> | </div> | ||
[[Image:Sittande_häst.jpg|thumb|250px|left|Morfars sto Blenda fick ett föl som förväntades bli en bra arbetshäst men fölet ville inte arbeta utanville helst sitta hemma och lukta på blommorna,som tjuren Ferdinand! <ref>egen bild</ref>]] | [[Image:Sittande_häst.jpg|thumb|250px|left|Morfars sto Blenda fick ett föl som förväntades bli en bra arbetshäst men fölet ville inte arbeta utanville helst sitta hemma och lukta på blommorna,som tjuren Ferdinand! <ref>egen bild</ref>]] | ||
[[Image: | [[Image:Karl_med_hästen.jpg|thumb|250px|right|Trots att hästarna fick slita ont i skogsarbetet så fanns både vänskap och förtroende mellan häst och människa. Detta ser man tydligt på bilden av min morbror Karl och Blenda <ref>Egen bild</ref>]] | ||
[[Image:Vinterutflykt.jpg|thumb|400px|center|Eftersom vi inte hade bil så blev det min fars arbetshäst med släde som användes vid våra vinterutflykter i min barndom <ref>egen bild</ref>]] | |||
<div style="font-size:12pt; font-family:Times New Roman,Georgia,serif;"> | <div style="font-size:12pt; font-family:Times New Roman,Georgia,serif;"> | ||
<br/> | <br/> | ||
| Rad 43: | Rad 26: | ||
Versionen från 27 februari 2010 kl. 18.38
Många av oss samlare har oftast någon form av anknytning till
hästar/trähästar/dalahästar i sin släkthistoria, som i mitt
eget fall sträcker sig generationer bakåt. Här kommer några
axplock av de arbetshästar som funnits i min släkt.
Min morfars far snidade en trähäst åt sin son någon gång mellan 1881 – 1884. Historien kring denna trähäst har berättats för mig sedan jag var liten pojke.
Morfar berättade: ” Då jag var 4 år bodde vi på Nås Finnmark när vårt torp brann ned till grunden. Jag vaknade en natt av att min far ropade att elden var lös och vi måste rusa ut ur torpet. Jag lyckades få med mig min trähäst som var den käraste leksak jag ägde”.
Denna trähäst följde min morfar genom hela livet som en magisk skyddssymbol mot bränder. Tyvärr nu borta!
Själv fick jag min första egna dalahäst 1946, på min 1- årsdag. På vår utställning i Mora berättade Sven Wittgren att han kände igen krusningen som sin egen, från sin tidiga anställning hos Grannas i Nusnäs.
Under många år har jag sökt efter min morfars trähäst. Tyvärr har jag fått lov anse den förlorad. Jag kände då ett behov av att försöka återskapa en häst med egen hand. Jag snidade då fram en modell som fick namnet ”Järnahästen”.En sockenhäst som representerar Järna socken i Dalarnas Län. Några år senare skapades ännu en modell
Vikingahästen ”Eldfamne”.