Huvudsida

Dalahästen E N   K U L T U R S K A T T Intresset för dalahästar har de senaste åren ökat markant. Dalahästarna börjar nu äntligen uppnå sin berättigade plats i kulturarvet.

Dalahästen

Det finns en del litteratur om dalahästar och dess historia men vad vi som samlare saknat är en mer detaljstuderad information om specifika kännetecken som knyter hästarna till krusare och snidare.

Med denna hemsida vill vi dela med oss av vår erfarenhet och kunskap om dalahästar/trähästar. Även tuppar, grisar m.m som hör till denna allmogekategori. Vi kommer att vidareutveckla hemsidan med information från samlare och övriga intresserade samt resultat från vår forsatta forskning. Många kan ha värdefulla upplysningar som leder till utökad kunskap kring dalahästarnas ursprung. Tyvärr så finns det inte många dalahästar bevarade från den tidiga tillverkningen, vilket gör att varje litet spår är mycket värdefult.

Ni är också välkommen att kontakta oss via e-mail om upplysningar eller frågor. Ni kanske har egna dalahästar som ni vill veta lite mer om, då hjälper vi gärna till.

Hemsidan kommer kontinuerligt att uppdateras!.

Min egen historia (Göran)

Dalahästarna har alltid legat mig varmt om hjärtat och under många år har min samling utökats. Under min studietid i Mora (1966 - 1970) fick jag närmare kontakt med dalahästkulturen i kringliggande byar.

Genom mitt samlande väcktes också min nyfikenhet att veta mer om deras ursprung och jag har under cirka 15 år forskat kring detta. Mitt huvudsakliga intresse kring dalahästtillverkare har rört byarna Bergkarlås, Vattnäs och Risa, men det finns ju naturligtvis många fler byar som hemsidan också kommer att omfatta. Många resor har gjorts för intervjuer med ättlingar till de kända dalahästtillverkarna runt om i byarna kring Mora och Orsa. I någon av dessa byar ska dalahästens vagga ligga enligt utsago och mycket talar för att det kan vara Bergkarlås eventuellt Risa. Byn Vattnäs blev däremot i början på 1900 talet centrum för tillverkningen. Många tidiga krusare och snidare har sitt ursprung i någon av dessa byar. Studerar man antavlor och följer släktskapen mellan byarna generationer bakåt så finns det oftast anknytning eller rötter i Bergkarlås.

Under de sista 10 åren har också delar av min samling visats på utställningar i bland annat: Hantverksbyn i Rättvik, Mora Kulturhus, Klockargården i Tällberg, Leksand samt Sågens by i Vansbro.

Mina resor och utställningar har också givit mig många värdefulla kontakter och upplysningar. Många har med vördnad visat gamla dalahästar och även haft en gripande historia att berätta. Det kunde bland annat vid arvsskiften bli strid om vem som skulle ärva den gamla dalahästen som alltid stått på en hylla i fädernesgården. Dalahästen är en mycket kär släktklenod och kommer alltid att vara ett eftertraktat samlarobjekt.

Hästar och dalahästar i min bakgrund.

• 

  Utställning, bedömning 2008, Göran

• 

  Utställning 2008

• 

  Utställning, bedömning 2008, Johan och Göran

Johans bakgrund

Mitt intresse för äldre dalahästar började säkert som en ren tillfällighet. Uppväxt i Grums i Värmland och släkten på min mammas sida från Dalarna så har det genom åren blivit många resor dit. I samband med ett midsommarfirande 2001 minns jag att jag köpte en antikinspirerad dalahäst. 2 somrar senare blev det en till och efter det ytterligare någon. Det blev fler och då främst sk sockenhästar eller byhästar och det var genom det och Järnahästen som jag lärde känna Göran och Siv. Det i sin tur ledde till en inbjudan till en dalahäst utställning av äldre hästar i Mora 2006. Jag minns att det var framför allt två saker som förvånade mig på utställningen:

1) Vad många gamla fina hästar de hade – hade det verkligen gjorts så många som utställningen indikerade? 2) Görans berättelse om ursprung på de flesta av dessa.

Jag hade vid den tiden faktiskt kommit över ett par lite äldre hästar som Göran bedömde åt mig - varav den ena är det faktiskt först nu efter 5 år som han nästan helt har övertygat mig om att den bedömningen han gjorde då stämmer! ;) Det var en blå Vattnäshäst från familjen Nisser.

• 

  Dalahäst från familjen Nisser i Vattnäs

Tjusningen och utmaningen med att samla äldre dalahästar är just att kunna sätta rätt namn bakom hästen - alla är ju olika och med några få enstaka undantag osignerade. Innan utställningen i Mora hade jag flyttat till Stockholm och sökte säkerligen ofrånkomligt efter nya intressen och att det blev just dalahästar låg då nära till hands. Vad jag upptäckte tidigt var att om man skulle ha någon möjlighet att klura ut vem som krusat en häst så måste man äga många eller åtminstone ha tillgång till många och bra bilder. Det är först då som man kan hitta den röda tråden. Genom endast ett verifierat exemplar av varje krusare skulle man kunna sätta rätt namn på nästan alla hästar! Enkelt är det inte och den bedömning vi har gjort på hästarna på hemsidan kan komma att förändras efter att "nya" hästar dyker upp. Genom den här sidan och dess bilder får ni nu utökade möjligheter att klura på ursprung på eventuella hästar i eran närhet och naturligtvis ser vi fram emot att ni kontaktar oss om ni har funderingar eller vill få hjälp med bedömningar. Samtidigt hoppas vi också kunna samla in värdefull information som vi vet finns därute genom kontakten med er.

Lycka till! Johan

Hästen i människans tjänst

Hästen har varit människans följeslagare sedan urminnes tider och dyrkats som en symbol med magiska krafter. Den har varit aktad från slott till koja. Burit stora fältherrar i krig, tjänstgjort som transportmedel och burit ryttare i avkopplande miljöer. Och inte minst som en trofast arbetskamrat i skogen samt på åker och äng. För många familjer var hästen det dyrbaraste man ägde och man satte hästens väl och ve före sina egna behov.

Från min hemby, Snöbyn, skriver K-E Forsslund följande om ett par tyttgubbar, Påls Lasses och Påls Anders:

Påls Anders hade en liten häst, en riktig Dalhäst, de två liknade varann, båda korta, grova och stubbiga, och var goda kamrater; hästen var jämt inne i stugan och skulle smaka allt som gubben lagade, slicka stekpannan, ha kaffe och en sup när de skulle ut och köra, och aldrig körde de ett steg annat än i sakta lunk.1)

Hästens betydelse i samhället ligger väl också till grund för att den blev avbildad inte bara av skogarbetare i sina kojor utan även av kända bildhuggare och konstnärer.

• 

  Dalahäst omkring 1910

• 

  Trähästar i skogskoja

• 

  Pojke med leksakshäst

Byar/krusare/snidare

Under denna rubrik finner du alla snidare och krusare som vi idag har kännedom om. Du kan söka dig vidare på markerade byanamn eller familj/personnamn där vi presenterar biografier, övriga upplysningar samt bildgallerier där vi genom specifika kännetecken knyter hästarna till krusare och snidare.

Exempel på bildgalleri

Bildgallerierna är uppbyggda på detta sätt. Bilderna anger krusarens namn och i vissa fall även snidarens.

Exempel bildgalleri

Exempel bildgalleri,detaljer

Termer/benämningar

Vi använder oss av denna mall med benämningar när det gäller mönster/krusning för att förenkla vid diskussioner kring detaljer på hästarna. Mallen ligger också till grund för detaljbeskrivningen i bildgallerierna.

Apelkastad häst fick man fram genom stöppling. "Klocka" är ett uttryck för dekoration på bringan.

Termer som vi använder

Obestämda hästar

Obestämda hästar

Under denna rubrik finner du bilder på hästar där vi i dagsläget inte kunnat bestämma tillverkare/krusare.

Det kan finnas viss information som vi redovisar för respektive häst.

Till exempel:

• Brukningsort
• Förvärvsort
• Vissa kännetecken

Vi är tacksamma för alla upplysningar som kan leda fram till identifikation.

Referenser

• 1.Karl-Erik Forsslund, Med Dalälven från källorna till havet. Järnadelen sid 189. Åhlén & Åkerlund, Stockholm 1926.
• Eget bildmaterial.

Andra källor

• Torbjörn Näs, redaktör och släktforskare, Mora. Ovärderlig hjälp i släktforskning.

Litteratur

• Ivar Johansson: Dalahästen från Nusnäs, Sverigesymbolen, Notdraget Lidingö 2009.
• Ann-Sofi Schotte-Frödin: Dalahästen och dess tillverkare, Dalarnas Hembygdsbok 1939.
• Anne Marie Rådström: Dalahästen, Vår mesta och minsta folkkonst,Gidlunds bokförlag, Hedemora 1991.
• Chris Mosey & Michel Hjort: Dalahästar, Boox 1999.
• Rune Bondjers, Roland Andersson, Johan Knutsson, Margareta Andersson: Dalmåleri, Dalmålarna - deras liv och verk,Dalarnas Museum 2007.
• Rune Bondjers: Finns det något vackrare..... Om träsnidaren Jemt OLov Persson, Dalarnas Museum 1980.
• Rune Bondjers: Dalahästar i Dalarnas Museum, 2009.
• Lars Gahrn: Dalahästar, Dalmålningar i ord och rim, Mölndal 2002.
• Maj Nodermann: Nordisk Folkkonst, Nordiska Museet 1985
• Svante Svärdström: Dalmålningar i Zornmuseet, Dalaförlaget Malung 1983
• Johan Knutsson: Snickrat Snidat Målat, Folkkonst från Dalarna i Nordiska museets samlingar, 1993

Litteratur barn

• Arne Biörnstad: Leksaker och spel, Nordiska museet, Paul U. Bergströms AB, Stockholm 1961.
• Ellen Yngve: Dalhesten, Fortellinger for barn. Oslo.
• Elsa Moeschlin: The red horse, Coward-McCann, Inc 1944
• Galli Åkerhielms: Midsommarfesten hos dalahästen, 1951.
• Alice Tegner: Daladockor, illustrerad av Elsa Beskow, 1937.
• Einar Nerman: Dalahästen och andra barnvisor, 1947.